En bekendt har sendt mig nedenstående svenske digt fra 1942 af Hjalmar Gullberg. Det er endnu et tankevækkende udtryk hentet fra den gamle skolar og hans hund.
Nattlig Pudel
Pudel vid husknuten tjuter.
I sömmen har Örtstedt störts.
Wikingson ögonen sluter.
Däruppe har intet hörts.
Sängtäcket undansparkas,
och Örtstedt slår fönstret op.
Wikingson sover; det snarkas,
När pudeln gör sitt hopp.
Pudeln er inte från landet:
vid bokhyllan morrar han lätt,
luktande första bandet
av Goethe, Faust, del 1.
Lyftande benet besudlar
han mästerverkets rygg.
Örtstedt förstår att med pudlar
kan ingen vara trygg.
Örtstedt kör pudeln Mefisto
tillbaka i natten och dyn.
Wikingson sover in Christo
en våning närmare skyn.
(ud: Ensamstående bildad herre. Tragikomisk vers av Hjalmar Gullberg. P. A. Norstedt & Söners 3 1942)
Örtstedt: läroverksadjunkt
Wikingson: hans granne en tr. högre upp, luftaffärsman
Se:
Agrippas Hund – Gert Maarløw Nicolaisen (maarloew.com)
Appreciate it for helping out, wonderful information.
Website SEO
Thanks for sharing your expertise! Every section was helpful, and I appreciate how you kept it concise but comprehensive. Bookmarking this for later!
I love how you balanced depth with readabilitythis post is both informative and easy to get through. Definitely one of my favorite finds this week!